granrostkoftan

granrostkoftan

För ett bra tag sen repade jag upp en vit bomullströja jag hittat på second hand. Det var någon kabelstickad variant med en ganska ful krage och dålig passform. Att repa upp plagg är något jag gör ganska ofta, delvis för att få garn, men även för att det är en på snudd meditativ känsla i repetitionen. (Dra, dra, snurra, dra, dra, snurra.) När jag har lust att göra något, att skapa något, men absolut inte har varken ork eller inspiration kan en tröja åka fram och börja repas upp. Då kan jag i alla fall känna mig produktiv, även om det jag gör är snarare destruktivt.

I alla fall så blev det här garnet liggande i en påse i min bokhylla i en halv evighet. Jag skulle kunna säga att jag väntar på att inspirationen ska falla in, precis som skulptörer förritin menade att ett stenblock hade en form och ett mål, så skulle jag kunna säga att jag väntar på att garnet ska visa mig vad det vill bli, men i ärlighetens namn är det inget sånt. Det är bara karaktärslöshet. Jag påbörjar ett projekt, men mitt i blir jag distraherad av ett annat.

Ett av de allra första projekten med växtfärgning jag gjorde var just med julgran och rost på ett stycke bomullstyg, så jag tänkte att jag kan göra ett garn i samma färgskala. Liggande på vår uteplats – till kollektivets irritation – hade jag förra våren flera säckar med granris att färga med och från KKSBs bakgård samlade jag ihop en hög med rostiga ting som jag började varva garnet runt. Bitarna lades i en plastbytta, täcktes med hett vatten och fick sedan stå under plastfolie på uteplatsen i nån vecka.

Nästa steg var att tömma plastbyttan på rostvatten och istället täcka garnet med ett bad gjort på granris. Hur mycket gran i förhållande till vatten, eller ens mängd färg jag använde i slutändan har jag tyvärr inget svar på. Jag täckte byttan med plastfolie igen – detta enbart för att mina hundar inte ska komma åt vattnet då de gärna dricker äckliga saker – och lät det stå. Efter fem dagar hade garnet mörknat en hel del och jag hade blivit trött på att vänta så jag plockade upp det ur badet.

En oväntad effekt var att under natten medan garnet låg på tork så mörknade färgen flera nyanser och gick från en petroleumgrå, till en nästan svart på ytan. När garnet hade torkat ordentligt började jobbet med att härva garnet, tvätta och nysta. Vad jag hoppades på med färgningen var en sorts batikeffekt: där garnet låg närmast rosten skulle rosten ge färg, men att granfärgen inte skulle tränga hela vägen ner, och på så vis ge en spräcklig, ojämn färg är grått, vit och rostorange samsades.

Garnet hamnade åter i hyllan i en halv evighet tills jag kommit på något jag ville sticka med det. Jag kom efter mycket om och men och mönstersökande fram till att jag ville sticka en ganska enkel, mosstickad kofta med en liten krage som på en letterman-jacka. Jag hittade exakt inget mönster som dög ens det minsta, så jag mätte en tröja med fin passform och arbetade fram ett mönster efter det. Maskor till kragen plockades upp i halsringningen och kragen improviserades fram med hjälp av short rows.